Locknevi

Även en tillfällig besökare kan inte undgå att förundras över den massiva och mäktiga stenkyrkan på sin framträdande plats. Den uppfördes åren 1900-03 efter ritningar av Knut Hammarskjöld; arkitekt, statsråd och lanthushållare från närbelägna Tuna socken. Större delen av kyrkans inventarier härrör från den gamla kyrkan, som byggdes 1745. Någon kilometer söder om kyrkan ligger hembygdsgården Skanshult från slutet av 1940-talet och strax intill hittar man Bygdegården som invigdes 1954.

Namnet Locknevi kan härledas till en offerplats för fruktbarhetens gudinna. Detta tyder på att trakten varit bebodd under lång tid, vilket också bekräftas av talrika gravhögar från tidig järnålder. Locknevi är en skogs- och jordbruksbygd utan industritradition. Det finns ett undantag, Sporrbacka Bruk från 1700-talet, som var Locknevis första och hittills största industriföretag.

Grundaren Stephan Klingspor fick den 23 december 1735 myndigheternas tillstånd att anlägga ett järnbruk på sitt eget Lidhems ägor. Platsen ligger mellan sjöarna Kvarngölen och Gerssjön (se kartan) på vägen mellan Frödinge och Locknevi. Namnet Sporrbacka bildades av grundarens efternamn och platsens utseende. Masugnen började genast byggas, men Klingspor kom snart underfund med att vattnet inte skulle räcka till för en stångjärnssmedja på samma plats. Därför kom smedjan att anläggas vid Toverum, några kilometer längre ned i samma vattendrag. Ett nytt privilegium för stångjärnssmedjan erhölls den 3 februari 1738. Företaget gick bra redan från starten. Några år senare, den 16 februari 1742, erhöll Klingspor privilegier för ännu en stångjärnssmedja. Denna gång vid kvarnstället Fängebo, på gränsen mellan socknarna Djursdala och Locknevi.

Efter några decennier köptes företaget upp av Överums Bruk, som i sin tur sålde det vidare till Ankarsrums Bruk. Verksamheten upphörde omkring 1880.